Gympadojjer

Hade det stora nöjet att bli ledsagad av allas vår modebloggare förra veckan i min jakt på nya gympadoojjer. Vi rönte ju stor framgång på vår förra tur då nya "finkläder" stod på inköpslistan. Införskaffade då en riktig snygg kavaj samt ett par "slim fit jeans" som trots mina protester visade sig passa alldeles utmärkt. Så pass bra att jag fick höra "du får snygg rumpa i dom jeansen" av två olika tjejer/kvinnor. Hurvida sanningshalten i dessa kommentarer var speciellt hög är i sig helt ointressant, då en man i min ålder gladeligen suger i sig alla sorts komplimanger,,,sanna som falska.

Och så var det då dags för gympadojjer,,,eller sniiiikers som J envisades med att kalla det. Sniiikers,,,va faen är det för fel på gympadojjer. Självklart så tog vår egen pastellkung M hennes parti och då var det bara att ge upp och hålla färgen speciellt som dom började snacka om något som kallades "konnvöööööörs" också,,,och man ville ju inte verka dum och visa att man fatta noll.

Så efter avslutad sushilunch så styrdes kosan mot "Trampolin",,,bara namnet borde ha fått mig att ana oråd. Och mycket riktigt, mina farhågor besannades. Är man som jag uppvuxen med att handla gympadojjer på Södermans Sport i Nässjö så är steget jävligt stort till "Trampolin". Redan vid öppnandet av dörren så fick jag en liten svettning som sedan bara blev värre och värre. Utbudet av gympoadojjer var i princip noll men jag insåg samtidigt vad sniiikers var för något,,,sockoplastliknande fotoriktiga mjukisskor i glada färger och i prisklasser som absolut inte stod i kontrast till det man såg.

I min iver att försöka förklara för J att "detta är nog inte jag" så uttryckte jag mig lite klumpigt och gjorde negativa associationer till pingisspelare, Naturvetenskaplig linje och akademiker generellt. Och detta bad jag genast om ursäkt för då jag är en stor beundrare av JO Wallner som bevisligen är både pingisspelare/hjälte och trevlig kille.

Men det hjälpte och vi lämnade snabbt detta ställe (utom M, som självklart tyckte att det mesta var snyggt) och gick till Håkanssons istället,,,vilket inte gjorde någon lycklig, utom M förståss,,,men han har jag som ni redan förstått gett upp.

Så inga gympadojjer hittades men hoppet lever då J skall föja med till Helsingborgs motsvarighet till Södermans sport,,,Stadium och se om vi inte kan hitta några riktiga gympadojjer som jag kan ha.

//R.

Och för att hylla Södermans sport och liknande etablissemang som inte viker ner sig för modenycker och trender så skall vi spela en låt som står sig lika bra som gympadojjer...



Onsdagsdepp med Caj

Ibland är det tungt...riktigt jävla tungt. Livet suger i största allmänhet och orsaken till detta sinnesstadie kan vara många. Idioterna på jobbet, partnern som"inte förstår en" eller den plötsliga insikten att man själv har betett sig som en riktig åsna (under lång tid eller vid ett specifikt tillfälle). Det sista exemplet är antagligen det som gör mest ont...när insiktens slägga dammar till ens skallen med våldsam kraft då brukar mönstret vara givet: ett desperat letande efter förnekelsens skyddande vrå, men letandet är alltid förgäves...insikten hittar en alltid...och det gör ont. Riktigt ont.

Då brukar magkrampen sätta in och uttryck som "satan, hur kunde jag vara så dum och under så lång tid" och "varför i helvete sa ingen något" börjar snurra runt i skallen. Fördelen med dessa frågor är att svaren är enkla och oftast givna, iallafall för omgivningen...Man har inte lyssnat och har man det så har man inte velat förstå. Detta kan vid första anblick tyckas vara ett typiskt manligt problem men nej, så är icke fallet. Män är bara sämre på att hålla färgen när man blir avslöjad medan kvinnan då tar till sitt speciella vapen, tårarna. Och som vanligt är då mannen torsk eftersom vapnet mot kvinnans tårar fortfarande, trots 5000 år av manlig forskning ej är upptäckt.

Då är det dags att gå vidare och börja jobba med lösningar istället. Vi män brukar ofta börja med att testa universalmedicinen sprit...vilket nästa alltid är ett stort misstag, då mannen under spritens påverkan väldigt ofta gör nya misstag och som med lite "tur" kan generera en ågren större än den som man försökte dränka från första början. Det är då man får bita ihop och börja kämpa (kvinnan brukar ofta i detta skede fortfarande leta efter sin förnekelselåda förblindad av tårar).

En bra start kan då vara att i lugn och ro koncentrera sig på att enbart må riktigt jävla dåligt.  Att få vältra sig i elende, låta demonerna leka fritt och ångesten fullkomligt dränka en. Att lägga sig i soffan, släcka ljuset och sätta på riktigt bra "depparmusik" på stereon och bara lyssna några riktigt smärfulla låtar är en alldeles utmärkt medicin. När man senare reser sig upp så är man starkare eftersom insikten om att det finns andra som har det värre stärker och man har fått perspektiv på det egna elendet.

Varför inte testa? Och börja då gärna med att lyssna då Caj Karlssons "Medan MonaLisa flinar"...Caj har förresten gjort tillräckligt med "depparlåtar" för att täcka upp en normal livslängd hos en normaldeppad man (kvinnan letar fortfarande...och alla näsdukar är slut).

//R.


Fredagspepp!



Nutidens fredagspepp är annorlunda...mycket annorlunda. Inte på något sätt sämre utan bara annorlunda. Med barn blir det på något sätt automatiskt mindre "vin, kvinnor och sång" och mer "popkorn, Fanta och smågodis". Och skall man vara riktigt ärlig och det skall man ju vara, så är dagens fredagspepp mysigare. Det kanske är därför som den har bytt namn till fredagsmys.

Visst kan man emellanåt sakna "the wild life" men ytterst sällan måste jag erkänna. Att kura upp sig i soffan med barnen, tilltugget och sätta på en bra hyrfilm är svårslaget. Självklart är det paus i filmen mellan  20:00-21:30  för då är det naturligtvis Idol som skall följas och kommenteras. Sonen är dock mindre intresserad av Idol och föredrar då att leka med Starwars Legot, vilket då kan skapa vissa konflikter med dottern eftersom allt lekande med Starwars ackompanjeras av ljud från striderna. Men det är då man som en god fader tar till alla föräldrars bästa vän...mutan, och lugnet blir då återställt.

Har också blivit tvingad av min dotter att bredda min musiksmak. Kan inse att det faktiskt har gjorts en och annan bra låt efter -79 (dock ej så många). Hon har börjat att lyssna på mina gamla favoriter och jag lyssnar och laddar ner hennes "nya" låtar. Måste dock säga att när hon kom hem och bad mig ladda ner "Loosing my favorite game" med Cardigans så blev jag såld. Det är ju en låt som definitivt skulle platsa i en gammal hederlig fredagspepp med grabbarna...på den gamla goda tiden...

//R.

Fredagspepp!



I de riktigt unga åren var fredagspeppen en spännade tillställning. Alkohol och tjejer var nya och intressanta företeelser i unga mäns (pojkars) liv och på fredagspeppen kunde man vidga sina kunskaper i dessa ämnen. Lärokurvan var brant och emellanåt smärtsam…men oj så spännade.
 
Vi lärde oss att fransmännen var bättre på att göra vin än oss. Vårat sätt att göra eget kvalitetsvin med en plastspann som man fyllde med frukt, potatis och vatten som sedan gömdes i garderoben för jäsning i två veckor blev aldrig någon riktig succé. Det blev alkohol men blandningen var svårdrucken...det var nog i denna veva som vi först lärde känna "Ulrik". Denna "Ulrik" var sedan en gäst som i princip alltid dök upp på våra fredagspeppar när man minst anade det.
 
Vi lärde oss att mäsk bör brännas innan det dricks (hualigen) och att flamberingscognacen med peppartillsats som vi andvände på jobbet gick att göra bål på. Det var bara att sila genom ett Melittafilter och tillsätta Pommac. Höll man dessutom för näsan när man drack det var det riktigt gott.
 
Nä...den bästa fredagspeppen skedde när det var ff hos någon kompis som boddde på "gräddhyllan". De föräldrarna hade ingen koll på sina spritförråd så vi kunde både tulla och späda ut flaskorna med vatten samt i vissa fall ta hela flskor som sedan styrkte oss när vi senare skulle charma det motsatta könet.
 
Och som vi charmade dom...alkoholen hade redan då den positiva egenskapen på oss män (pojkar) att vi blev charmiga, snygga och dansanta. Vi släpades runt av tjejerna i takt till Nasareths "Love Hurts", vi frågade chans och hade man tur fick man ett ja, bytte halsband och förhållandet kunde då i bästa fall hålla kvällen ut. Fast bäst ös blev det när Bachman Turner Overdrive spelades på stereon och helst då "Taking care of business". Då jävlar var det fredagspepp...
 
//R.

Fredagspepp!



Fredagspepp...det var länge sedan nu men visst får man nostalgiska vibbar av detta ordet. På den gamla goda tiden (80-talet) så innebar en fredagspepp följande:

Ett besök på Systemet för att inhandla en låda Parador (ett fantastiskt vin som oförtjänt har fått dåligt rykte) och sedan 5:ans spårvagn hem över bron till Inlandsgatan. En snabbdusch följdes upp av första glaset Parador (luftat) och lite ostbågar och chips och lite tung gung på stereon, gärna lite ACDC för att få den rätta "nu jävlar är det fredag känslan"
 
Grabbarna började strömma in vid 19-tiden vilket innebar mer Parador och mer ostbågar och chips men samtidigt lite mer sofistikerad, dansant musik eftersom man ville vara i rätt "mood" inför kvällens aktiviteter på Valand eller Gamle Port...det skulle ju dansas...
 
Sista timmen innan avfärd mot Avenyn så var stämningen och musiken alltid hög, Paradoren ofta slut och tullandet på smuggelwhiskyn hade börjat. En och annan luftgitarr hade plockats fram och "cykeldojjerna" tränade nya steg på parketten...man var laddad och klar att möta fredagsnattens möjligheter.
 
En låt som jag kommer ihåg från denna tid var "Moolight Shadow" med Mike Oldfield. En låt som fortfarande håller och Maggie Reilley's röst tillsammans med Mike's gitarr ger mig fortfarande fredagsvibbar.

//R.

Rökhuset



Då var första provrökningen klar. Andvände en regnbåge som låg i frysen på cirka kilot som undertecknad själv fick på en fluga i somras. Tror att det var någon form att dagslända den nappade på.  Andvände rikligt med grovsalt på sidorna men också inuti. Lade fisken i en form i kylen i ett dygn och vände den efter tolv timmar. Torkade ur den med tidningspapper och därefter lades den på gallret i Röken.
 
4 timmar senare var den klar, det är viktigt med temperaturen. Inte någon gång under dessa 4 timmar översteg tempen 80 grader. Det gör att den behåller sin saftighet och undviker att bli torr. Det var lite cirkus innan jag hade hittat rätt med inluft och utsläpp av luft. Nyckeln är att det blir "lagom" drag så att inte veden börjar brinna för häftigt. Små fina lågor skall det vara som ger lagom värme och mycket rök.
 
Och resultatet blev fantastiskt. Saftig, salt och rökig, lades på en knäckemacka och avnjöts tillsammans med en kall öl. Kunde inte blivit bättre. Jag är helnöjd med att mina 5000 kronor och hundratals arbetstimmar som investerats fick sådan avkastning.
 
Så därmed tackar jag för mig...ett stort tack till "Räkan" som upplåtit sin fantastiska blogg till mig under några månader och släppt in en doft av svett, snus, avslagen öl och fisk på sin annars så parfymdoftande sida.
 
//R.
 
ps. vidhåller med en dåres envishet att pastellfärger passar bättre i kritlådor än på kläder. Undrar när M skall förstå detta?
pss. grattis D till guldklimpen, skönt att HBKs framtid är säkrad.

Rökhuset



Då så var det klart...det är med blandade känslor som jag beundrar mitt mästerverk samtidigt som jag intar en kall öl och lägger in en ny snus. Skall jag verkligen skita ner mitt nya fina Rökhus? Eller skall det kanske bara få stå där i all sin glans och härlighet som ett minnesmärke av mannen som byggde det? Tänk om det inte fungerar??? Vilken nederlag. Det är många intressenta tankar som dyker upp nu när det är klart...
 
Jag provade att lägga på taktegel men det blev inte bra, harmonin i huset försvann så det fick bli dubbelt tjärpappstak istället. Tycker själv att det blev snyggt. Sedan blev ju pricken över i:et när jag vitkalkade grunden på gammalt vis, 8 lager med "kalk"...första och sista lagret nästan bara kalkvatten och mellanlagren tjockare struket. Kyrkvitt är nog rätt beskrivning eftersom bilden inte kan återge det vita på rätt sätt.
 
Fick ett galler av grannen som jag satte ram på så det passade, så det är också fixat. Temperaturmätare som har givaren inne och som jag kan läsa av på utsidan är också ordnat . Avställningsbord i form av en gammal kamin är på plats. Lax finns i frysen och grovsaltet är inhandlat så när jag känner mig redo då järnvägar skall det rökas på (fel uttryck, men ni förstår vad jag menar).

Jag återkommer när första rökta laxen är testad med utförligt receptur och beskrivning på vilken tilllagningsteknik jag använt.
 
//R.
 
ps. När jag står och tittar på Rökhuset så känner jag att det här kan bli en plats där män samlas. En plats för män att ta en öl eller en whiskey tillsammans med andra män som förstår hur män tänker. En plats där stillhet råder och där inget sägs om man inget har att säga. En plats där en man kan vara en man utan en tanke på att något han gör eller säger kan vara fel. En plats där Caj Karlsson citeras och analyseras och där alla krasst konstaterar att det mesta var bättre förr. I have a dream...

Rökhuset




Nu jävlar är jag inne i ett stim...dörren till rökhuset är på plats och det var inte så svårt som jag hade trott. Gjorde den på plats i ramen så att säga och det gick som en dans. Satt rakt direkt och tre gångjärn fick jag också dit.
 
Det gick så snabbt och smidigt att jag hann måla huset med Falu rödfärg också. Att säga att det ser snyggt ut känns som ett understatement...utan här pratar man om helt andra dimensioner. Ernst - släng dig i väggen...
 
Nästa helg skall det hämtas takpapp hos Danne och sedan skall taket göras klart. Gammalt taktegel har jag själv och här får man prova sig fram. Har inte full koll på detta heller men just nu är ju självförtroendet på topp så det skall nog gå bra.
 
//R.
 
ps. Vildsvinen har fått sällskap i trädgården nu. En räv kommer varje natt och äter upp kattens mat så det kan nog bli påfyllnad i flugbindningsmatrialet framöver. Rävsvans fungerar utmärkt i streamers och är dessutom dyrt så det lutar åt en "Runar" nästa helg.


Rökhuset




Då var taket på plats. Inte helt smärtfritt då både tankevurpor och mätfel ställde till det lite. Måste erkänna att små detaljer (som millimeter och centimeter) inte alltid är min starkaste sida och nu fick jag betala priset för min "det blir säker bra" attityd. Bråkade ett par timmar med takstolarna som jag lyckades spika fast så snett att till och med jag insåg att det inte skulle lösa sig utan det var bara att riva ner och börja om.
 
Var tvungen att dreva lite också men nu så är det tätt och det ser också ganska bra ut tycker jag. Fasar dock lite för kommande helg då det är dags att börja med dörrarna då precision och finsnickeri är vad som behövs för att få till det så att dörrarna sluter tätt och röken stannar inne i huset och går att reglera.
 
//R.
 
ps. Se gärna "O Brother, Where Art Thou" av bröderna Cohen med Clooney i huvudrollen. En fantastisk film med mycket bra musik.
pss. Lyssna gärna på "Raising Sand" med Robert Plant och Allison Krauss också…bättre än så blir det inte.

Rökhuset



Snyggt va? Är själv oerhört nöjd med vad jag har åstakommit och har vandrat flera varv runt röken och bara njutit av mästerverket. Visserligen vet jag att det svåraste återstår, dörrarna och taket, men jag tar ett steg i taget. Har koll på hur dörrarna skall göras och sättas upp och taket får man klura på senare.

Min "blåställsmetod" fungerar fortfarande, kaffe och snus medan jag arbetar och en tallrik fil efter avslutat dagsverk. Ligger stadigt kring 79kg nu och har nu inte långt kvar till matchvikten från 1985 då man vältränad låg på 78kg. Frågan är ju om inte en ny karriär har börjat öppna sig...Personlig Viktväktar-Coach med blåställsmetoden som specialitet. Här kan det helt klart finnas pengar att hämta. Det går utmärkt för intresserade att höra av sig.

Jag och dottern har fått en ny favorit också, Anouk och "Nobodies wife" går för fullt i bilen och det är trevligt att höra att det fortfarande görs bra rock. Jag vet att den är minst 10 år gamnmal men iallafall...ny om man har 70-talet som referens.

//R.

ps. Grannen har sågat upp en al åt mig som ligger på tork. Al är ett måste vid all rökning - i alla fall i ett rökhus...


Rökhuset



Det visade sig vara enklare än vad jag hade trott att sätta dit ventilen i efterhand. Lite borrning samt bilning och sedan var det bara att trycka dit ventilen med lite nytt bruk...peace of cake. Passade också på att sätta dit järnen som droppskyddet skall vila på också. Det ser oerhört proffsigt ut. Skall till sågen i morgon för att inhandla lite reglar och sedan jäv... skall det snickras.

Eftersom jag har fått den oerhörda förmånen att vara gästskribent på en modeblogg så tänkte jag återgällda detta till ägarinnan av bloggen genom att delge er alla lite modetips för män. Jag känner att detta saknas lite och eftersom undertecknad har stor erfarenhet i detta ämne så känns det fint att kunna dela med sig av sina kunskaper.

Först och främst är det viktigt att definiera vad en riktig man är och en kort sammandragning skulle kunna vara:

- Han kan gråta, men då enbart i samband med stora idrottshändelser såsom Anders Gärderuds hinderguld, Passarellas guld i brottning efter tre minuter i brygga med en Japan över sig eller efter ett snyggt mål av Zlatan. I övrigt så håller man färgen.
- Han gillar all idrott som utövas av andra män.
- Han har lösning på alla problem (tror han).
- Han tycker att ACDC, Led Zeppelin och Pink Floyd fortfarande är oöverträffade och att 90% av all bra musik gjordes på 70-talet.

Det finns självklart fler kännetecken på en riktig man men detta får räcka så länge.

Hur klär sig då en man? Svaret är enkelt, blåjeans och t-shirt och vid festliga tillfällen blir det blåjeans och piké. Fungerande färger är grått, svart och blått och alla pastellfärger är "nono". Matchande skor kan vara gympadojor, gärna då ett par hederliga Stan Smith.

Svårare än så är det inte och sedan får M.B på jobbet säga vad han vill...

//R.


Rökhuset



Nu är det murat och klart. Efter 8 timmars hårt och fokuserat arbete tog jag några steg bakåt för att beundra mästerverket. Och visst blev det snyggt, inte ens ett proffs hade gjort det bättre. Ett proffs hade i och för sig inte glömt att mura in ventilen som skall reglera luftintaget men va faaaaaan...ingen är felfri. Det blir till att borra lite bara, inga problem.


Kombinerade arbetsdagen med en viktminskardag som blev en stor framgång, startade dagen med två koppar kaffe och en snus och så åt jag ingenting mer innan kvällen (drack inte ens vatten) då det blev flingor och fil. Tappade 1,5 kilo så matchvikten är i princip säkrad. Räknar med att köra samma trick nästa arbetsdag också. Jag förstår faktiskt inte riktigt problemet med att gå ner i vikt. Hårt arbete och diciplin, det är allt som behövs. Så GI, Atkins och allt vad de olika metoderna heter kan ni glömma. Blåställsmetoden är det nya nu...


Kommande vecka skall jag börja snickra ihop själva trähuset som skall ställas på den murade grunden och det kan bli lite trixigt. Hade 2:a i slöjd i sexan men jag får väl kompensera bristande kompetens med vilja...det brukar fungera.

//R.


Rökhuset



Brunnet och klart och står stadigt som hälleberget själv. Är oerhörd nöjd med resultatet trots att jag fick putsa sidorna lite då betongen inte hade runnit ner mellan alla stenar ordentligt.


Mitt och barnens namn är inristade så framtida generationers beundran är säkrad.

Allt material är också inhandlat och står på plats, eldningsluckan är hämtad (tack Danne) så nu börjar snart det riktiga skapandet. Har till och med ordnat en ordentlig arbetsbänk ihopsnickrad av två pallar och en trälem (ja, det heter faktiskt så). Och för sanna fotbollsentusiaster så far väl tankarna iväg till Tony Woodcock, den berömda Arsenalspelaren från tidigt åttital...men det är en annan historia.


//R.


ps. Glömde nämna att jag är tvungen att inhandla en vinkelslip också så att jag kan dela på murstenarna. Fast dom är billiga...man får en bra under tusenlappen.


Rökhuset



Gjutformen är nu fylld med cement och skall "brinna" i några dagar. 7 säckar räckte ju självklart inte utan vi fick besöka Bauhaus som har söndagsöppet och kompletera.


I morgon skall det skrivas namn och årtal i betongen innan det är helt torkat, det gör man ju alltid när man skapar något som kommer finnas kvar länge. Då kan ju kommande generationer se vem som står bakom denna fantastiska byggnation och fälla beundrande kommentarer om hantverket...typ: "sådant här byggs inte längre" etc.


Kommande vecka skall resterande matrial införskaffas som behövs framöver. Lättbetongblock att mura med, virke till själva huskonstruktionen, rökventiler och eldningslucka. Danne har ordnat eldningsluckan och den skall bara hämtas.

Sedan kommer allt finnas på plats och arbetet kan fortskrida steg för steg enligt uppgjord plan.


//R.


ps. Vildsvinen som härjar i trakten har börjat visa sig igen så det är inte omöjligt att det blir rökt vildsvinsstek på Julbordet i år...


Rökhuset



Efter att ha varit på en "roadtrip" med Rasmus (8 år) och besökt Gunnar i Stockholm samt fiskat i Norge i fyra dagar så är nu arbetet i gång igen på Rökhuset.


Kan bara säga att vara på ensam semester med grabben i en vecka är faen så mycket enklare än att ha deltagare av det kvinnliga könet med. Hos Gunnar och hans grabbar (5 och 3 år) var det bad, fyrhjulskörning, crosskörning, onyttig mat, sena kvällar, sen frukost samt lite rödvin och whiskey för papporna. Och i Norge var det Cartoon Network på morgonen, fiske på dagen och Carton Network på kvällen...väldigt trevligt och okomplicerat. Sonen visar i och för sig vissa tecken på skörbjugg men det håller vi på att jobba med nu.


Rasmus har också breddat sitt vokabulär vilket också är viktigt i den åldern då Gunnar har introducerat mycket nya ord som vi normalt inte andvänder här hemma. Fast  Rasmus är helnöjd...han fick en krona för varje svordom så efter tre dagar så hade han fått ihop så mycket att det räckte till ett nytt Star Wars lego. Han vill att vi skall vara där längre nästa gång...smart kille.


Gjutformen är nu i alla fall på plats och fylld med sten. Allt står stadigt och rakt så snart skall cementblandaren fram och cementen blandas. Grannen har inspekterat och sa att han aldrig sett en snyggare gjutform innan så...so far so good.


//R.


Rökhuset



Efter nogrannt övervägande och konsulterande med klimatexperter har jag nu tagit beslutet att det räcker att komma ner 50 cm i backen vid gjutning för att undvika tjälen. Självklart har det skickats en bön uppåt också för att säkra varma vintrar de kommande 30 åren.

Kan dock ej komma ifrån olustkänslan av att de hädangångna bönderna som gjorde marken runt ikring brukbar ler hånfullt åt mig i sin himmel när de har sett mig svära över stenarna jag har grävt upp på mina 120 x 120 cm. Jag är fullständigt omringar av stenmurar som dessa män bände upp och lade i snygga rader. Fy faen vilket jobb dom gjorde och vilket liv...ger lite perspekiv på sitt eget cappuccinodrickarjobb...


Men nog om detta...kommande helg skall det köpas in virke till gjutformen och cement och sedan skall det gjutas. Har lånat en blandare av grannen så det känns som om allt är på gång enligt planerna...eller som en vis man sa "a plan is nothing, planning is everything".


//R.


ps. dagen tips


Musik:   Caj Karlsson "Nästan som snö"  (genial text)
Film:      Bravehart  (för få sådana män idag)
Mat:        En het chili eller bruna bönor  (om man vill ha TVn för sig...)


Rökhuset



Då har jag börjat...efter lång och nogrann planering har jag nu satt spettet i marken och börjat arbetet med att skapa mitt rökhus. Det har diskuterats, analyserats och vinklats, mest tillsammans med Danne och över en whiskey men projektet har nu allt vad ett riktigt välplanerat manligt projekt skall ha...en blyertsskiss på ett på ett A4 papper och resten i huvudet.


Min fru har undrat om det inte hade varit billigare att köpa rökt fisk på ICA de få gånger man skall äta det men ack så lite dom förstår. Som om det skulle gå att jämföra en köpt rökt fisk för 100 kronor kilot med egen rökt fisk, rökt i ett hus som man planerat själv, inhandlat material för tusentals kronor till, lagt ner 100 tals arbetstimmar på samt antagligen byggt om fem gånger för att skissjäveln var otydlig (eller borta)...


Men satan vad sten det är i den Småländska jorden...klarade mig med nöd och näppe från bruten handled när jag drog spettet i backen...efter två centimeter var det granit, och inget smågrus heller...Men tar man faan i båten ossåvidare, man är ju ingen tjej som kastar in handuken vid minsta motgång. Och Danne sa att man skulle ner en meter innan man kunde börja gjuta (det var nåt med tjälen, fast med rådande klimatkris kanske det räcker meden halv meter) och Danne han vet han hur det skall vara.


//R.


RSS 2.0