GlamChic

I de riktigt unga åren var fredagspeppen en spännade tillställning. Alkohol och tjejer var nya och intressanta företeelser i unga mäns (pojkars) liv och på fredagspeppen kunde man vidga sina kunskaper i dessa ämnen. Lärokurvan var brant och emellanåt smärtsam…men oj så spännade.
 
Vi lärde oss att fransmännen var bättre på att göra vin än oss. Vårat sätt att göra eget kvalitetsvin med en plastspann som man fyllde med frukt, potatis och vatten som sedan gömdes i garderoben för jäsning i två veckor blev aldrig någon riktig succé. Det blev alkohol men blandningen var svårdrucken...det var nog i denna veva som vi först lärde känna "Ulrik". Denna "Ulrik" var sedan en gäst som i princip alltid dök upp på våra fredagspeppar när man minst anade det.
 
Vi lärde oss att mäsk bör brännas innan det dricks (hualigen) och att flamberingscognacen med peppartillsats som vi andvände på jobbet gick att göra bål på. Det var bara att sila genom ett Melittafilter och tillsätta Pommac. Höll man dessutom för näsan när man drack det var det riktigt gott.
 
Nä...den bästa fredagspeppen skedde när det var ff hos någon kompis som boddde på "gräddhyllan". De föräldrarna hade ingen koll på sina spritförråd så vi kunde både tulla och späda ut flaskorna med vatten samt i vissa fall ta hela flskor som sedan styrkte oss när vi senare skulle charma det motsatta könet.
 
Och som vi charmade dom...alkoholen hade redan då den positiva egenskapen på oss män (pojkar) att vi blev charmiga, snygga och dansanta. Vi släpades runt av tjejerna i takt till Nasareths "Love Hurts", vi frågade chans och hade man tur fick man ett ja, bytte halsband och förhållandet kunde då i bästa fall hålla kvällen ut. Fast bäst ös blev det när Bachman Turner Overdrive spelades på stereon och helst då "Taking care of business". Då jävlar var det fredagspepp...
 
//R.