Onsdagsdepp med Caj
Ibland är det tungt...riktigt jävla tungt. Livet suger i största allmänhet och orsaken till detta sinnesstadie kan vara många. Idioterna på jobbet, partnern som"inte förstår en" eller den plötsliga insikten att man själv har betett sig som en riktig åsna (under lång tid eller vid ett specifikt tillfälle). Det sista exemplet är antagligen det som gör mest ont...när insiktens slägga dammar till ens skallen med våldsam kraft då brukar mönstret vara givet: ett desperat letande efter förnekelsens skyddande vrå, men letandet är alltid förgäves...insikten hittar en alltid...och det gör ont. Riktigt ont.
Då brukar magkrampen sätta in och uttryck som "satan, hur kunde jag vara så dum och under så lång tid" och "varför i helvete sa ingen något" börjar snurra runt i skallen. Fördelen med dessa frågor är att svaren är enkla och oftast givna, iallafall för omgivningen...Man har inte lyssnat och har man det så har man inte velat förstå. Detta kan vid första anblick tyckas vara ett typiskt manligt problem men nej, så är icke fallet. Män är bara sämre på att hålla färgen när man blir avslöjad medan kvinnan då tar till sitt speciella vapen, tårarna. Och som vanligt är då mannen torsk eftersom vapnet mot kvinnans tårar fortfarande, trots 5000 år av manlig forskning ej är upptäckt.
Då är det dags att gå vidare och börja jobba med lösningar istället. Vi män brukar ofta börja med att testa universalmedicinen sprit...vilket nästa alltid är ett stort misstag, då mannen under spritens påverkan väldigt ofta gör nya misstag och som med lite "tur" kan generera en ågren större än den som man försökte dränka från första början. Det är då man får bita ihop och börja kämpa (kvinnan brukar ofta i detta skede fortfarande leta efter sin förnekelselåda förblindad av tårar).
En bra start kan då vara att i lugn och ro koncentrera sig på att enbart må riktigt jävla dåligt. Att få vältra sig i elende, låta demonerna leka fritt och ångesten fullkomligt dränka en. Att lägga sig i soffan, släcka ljuset och sätta på riktigt bra "depparmusik" på stereon och bara lyssna några riktigt smärfulla låtar är en alldeles utmärkt medicin. När man senare reser sig upp så är man starkare eftersom insikten om att det finns andra som har det värre stärker och man har fått perspektiv på det egna elendet.
Varför inte testa? Och börja då gärna med att lyssna då Caj Karlssons "Medan MonaLisa flinar"...Caj har förresten gjort tillräckligt med "depparlåtar" för att täcka upp en normal livslängd hos en normaldeppad man (kvinnan letar fortfarande...och alla näsdukar är slut).
//R.
Då brukar magkrampen sätta in och uttryck som "satan, hur kunde jag vara så dum och under så lång tid" och "varför i helvete sa ingen något" börjar snurra runt i skallen. Fördelen med dessa frågor är att svaren är enkla och oftast givna, iallafall för omgivningen...Man har inte lyssnat och har man det så har man inte velat förstå. Detta kan vid första anblick tyckas vara ett typiskt manligt problem men nej, så är icke fallet. Män är bara sämre på att hålla färgen när man blir avslöjad medan kvinnan då tar till sitt speciella vapen, tårarna. Och som vanligt är då mannen torsk eftersom vapnet mot kvinnans tårar fortfarande, trots 5000 år av manlig forskning ej är upptäckt.
Då är det dags att gå vidare och börja jobba med lösningar istället. Vi män brukar ofta börja med att testa universalmedicinen sprit...vilket nästa alltid är ett stort misstag, då mannen under spritens påverkan väldigt ofta gör nya misstag och som med lite "tur" kan generera en ågren större än den som man försökte dränka från första början. Det är då man får bita ihop och börja kämpa (kvinnan brukar ofta i detta skede fortfarande leta efter sin förnekelselåda förblindad av tårar).
En bra start kan då vara att i lugn och ro koncentrera sig på att enbart må riktigt jävla dåligt. Att få vältra sig i elende, låta demonerna leka fritt och ångesten fullkomligt dränka en. Att lägga sig i soffan, släcka ljuset och sätta på riktigt bra "depparmusik" på stereon och bara lyssna några riktigt smärfulla låtar är en alldeles utmärkt medicin. När man senare reser sig upp så är man starkare eftersom insikten om att det finns andra som har det värre stärker och man har fått perspektiv på det egna elendet.
Varför inte testa? Och börja då gärna med att lyssna då Caj Karlssons "Medan MonaLisa flinar"...Caj har förresten gjort tillräckligt med "depparlåtar" för att täcka upp en normal livslängd hos en normaldeppad man (kvinnan letar fortfarande...och alla näsdukar är slut).
//R.
Kommentarer
Trackback
