Omvänd
Under hela min uppväxt har jag varit omgiven av en speciell blomma. Pelargonen. Denna växt har ständigt varit närvarande, både hemma hos oss och hos mormor och morfar. Jag skulle beskriva min mormor som en hardcore pelargonodlare. Det är övervintring som gäller. För varenda planta. För att inte tala om att ta sticklingar. Ibland har det varit så trång i vår sommarstuga att man knappt har kunnat komma fram för alla pelargoner. Särskilt stolt är mormor för en Mårbackavariant som har överlevt i hur många år som helst. All denna fascination fick mig att fullkomligt avsky pelargoner. Jag tyckte de var hiskeligt fula.
Men så hände något. Förra året köpte jag så min första pelargon. Jag var omvänd. Men en sak kompromissar jag inte med och det är färgen. Vita ska det vara. Inga andra färger kommer innanför min dörr. Min första pelargon har övervintrat och blommar nu fint igen. Och i helgen fick den sällskap av två till. Det jag gillar allra mest med denna växt är nog formen på de härligt djupgröna bladen. Underbart.
Så jag antar att cirkeln är sluten. Och ingen är nog gladare än min mormor.
Va fint! Skall handla några själv på onsdag. Kram
TÄVLING PÅ BLOGGEN!
Eva likes this post!
Jag köpte några när jag läste i Karlskrona och vet att mina kompisar där tyckte att det var otroligt tantigt! Nu försöker jag få mina övervintrade och nedklippta Mårbacka-varianter att växa till sig (som jag f ö fick som sticklingar förra året). Kram!
:=) Och sedan plötsligt annan färg än vit. Jag ger det fem år. Det är genetiskt.
E: Genetiskt var det ja...!
Eva: vilka tanter vi har blivit! :) kram!
Splajsing: haha, jag vet...men jag ska verkligen försöka att stå emot :)
