Boktips
Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar upp honom i luften och busar med honom som kompisarnas pappor gör. Och som ung vuxen bär han en ständig oro för att pappan ska gå upp mitt i natten och råka trilla. Mer än en gång har det hänt att han fått lämna krogkön för att i ilfart åka hem och hjälpa pappa. Och istället för att komma hem på den årliga kräftskivan får han och fadern vänja sig vid att ses på ålderdomshemmet med insmugglade kräftor och whisky.
Allan Schulman gick bort 2003, Alex var då 27 år, Allan 84. Efter begravningen kämpar Alex med sina egna känslor och han blir en mästare på att stänga av dem, tills en dag då det inte går att hålla dem tillbaka längre.
Jag är i vanliga fall inget stort fan av Alex Schulman och hans texter men här möter man som läsare en ny sida av Alex. Han berättar öppenhjärtligt om sin far och deras relation. En av de bästa böcker jag läst på länge.
